Min Projektion

några ord om världen runtomkring

Kastas mellan världarna

”Välkommen till fattigdomen”, sa Bobo när vi steg i land i Demeth.
”Så kan du väl inte säga,” sa jag.
”Men det är sant. Se dig omkring.”
Husen var små och mestadels byggda av lera, där fanns ingen asfalt eller betong. Gångarna mellan husen var sand och trampad lera, och överallt tändes små eldar i takt med att mörkret omslöt den lilla byn. Det är härifrån min vän i Atar kommer. Nu kunde jag plötsligt förstå vad det är vandrarhemmet har gett honom; ett välbetalt jobb som förändrat hans liv. Jag kunde se varför huvudstaden svämmar över av människor som letar jobb och jag kunde se vad det innebär att bara ha varandra.
Jag förstår de som vill ta sig någon annanstans, de unga killarna som klär sig efter modet i USA och längtar efter smartphones, bowling och flickvänner. De unga tjejerna som längtar till ett liv där de får bestämma över sig själva. Samtidigt som jag slogs av skönheten i livet.

Bobos familj välkomnande mig med öppna armar och vi slog oss ner på en stor matta bredvid matlagningstältet. Grannarna tittade på konserter på en liten fyrkantig TV på hög volym; Tiken Jah uppträdde. ”Ouvert le frontiers” (öppna gränserna) ekade på hög volym och vi sjöng alla med.

Fem dagar senare befann jag mig i ett stort hus i Nouakchott med swimmingpool och en trädgård fylld av ambassadfolk och européer med andra fina titlar. På bord stod bufféer uppdukade med hummus, guacamole, bröd, nötter och sallader. På andra sidan stod en man som serverade drinkar; allt från vitt vin, rött vin, rosévin till coca cola, vatten och vodka. Vi dansade till spansk musik och jag kunde inte låta bli att tänka på mama Fati och mormor Korka där vi stod på rad och dansade koreografin till någon gammal populär spansk trudelutt.

Att kastas mellan världarna tär på mitt psyke. Natten efter festen sov jag knappt någonting och jag känner mig stundvis hopplöst hjälplös. Jag är född i Sverige; ett av de bästa länderna i världen. Ändå har jag så många vänner hemma som klagar. Aldrig är de nöjda med vad de har och alltid söker de något nytt. Som min vän Guiomar sa: alla borde åka hit i alla fall en gång i livet. Alla borde få se den andra verkligheten. Fattigdomen.

Jag kan välja hur jag vill leva mitt liv. Det kan inte de.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ mig på instagram

Instagram

Det uppstod ett fel när bilder skulle hämtas från Instagram. Ett nytt försök kommer att göras om några minuter.

Fyll i din e-postadress och få ett meddelande varje gång jag uppderar bloggen. Så missar du ingenting.

Gör sällskap med 602 andra följare

%d bloggare gillar detta: