Det som är vackert

Det finns några reklamskyltar i huvudstaden. Ett par som berättar hur billigt det är att ringa med mauritel, några andra visar en kamel med en bensintank på ryggen och texten ”ren energi” står i en pratbubbla, bakom går en annan kamel utan bensintank och håller på att trilla ihop av utmattning.

Här är vi helt utan skönhetsreklam. På TV visas ibland reklam för fuktighetsgivande produkter, men att leva ett liv här utan att hela tiden bli visad hur vi ska sträva efter att se ut är fullt möjligt. Det finns inga gym och det är helt okej att inte röra så mycket på sig, det är ändå för varmt. Kvinnorna är oftast ganska stora med västerländska mått mätt och jag (storlek medium) anses som jätte-jätteliten.
De allra flesta män är magra och muskelbyggarna är oerhört sällsynta. Men de finns.

Maten som lagas är fylld med kalorier och jag vill inte tänka på hur mycket jag gått upp i vikt. Men här gör det ingenting, det finns ingen skam i hur vi ser ut och det finns inga dömanden. Ingen TV-reklam eller plakat på stan berättar hur du borde se ut och inga tidningsartiklar handlar om bantningskurer eller den nya smalmaten.

Alla borde leva här ett tag. Det är en enorm befrielse. Först nu, när jag vant mig av med all reklam, kan jag se vad det faktiskt gör med psyket. Är det verkligen smalmat vi vill ha? Eller vill vi leva utan att döma oss själva? Motion är bra för hälsan, att ständigt döma oss efter våra kroppar är det inte.