Min Projektion

några ord om världen runtomkring

Den där eländiga snön…

”Berätta om Sverige!” uppmaningen kommer från alla möjliga håll.
”Oj… snö. Det är snöigt om vintrarna. Kallt och snöigt. Sen blir det slaskigt och blåsigt innan sommaren kommer. Och vi rider på isbjörnar,” skojar jag och skrattar lite. De flesta fattar skämtet.
”Sommaren är jättefin; ljummen och varm och vi badar i sjön och går i skogen, plockar svamp och bär. Men vintrarna är förskräckligt kalla, blåsiga och snöiga.” säger jag.

Aldrig berättar jag om hur rena vattnen är, de vilda forsarna, bäckarnas porlande på våren och den lummiga grönskan. Intet ord säger jag om ängarna med vitsippor, den blommande rapsen, regnbågarna, älvor och troll. Ingenting om de tjocka granskogarna som doftar av frid och frihet. De mäktiga fjällryggarna och alla vandringsleder med små stugor där man kan sova helt gratis.

P1130048 Förrän hemlängtan kommer framåt mars, april. Då berättar jag om hur våren är på väg där hemma, hur knopparna börjar växa ut på träden och snödropparna tittar upp ur marken. Jag berättar om syrenen som blommar i maj och fåglarna som kvittrar. Göken som ropar ko-ko och majbålen som tänds för att skydda oss mot häxor och skrämma bort det onda, och hälsa våren välkommen så klart.

Resten av året är jag en usel ambassadör för Sverige. Jag berättar om griniga människor som är rädda för varandra, folk som röstar på det högerextrema nationalistiska partiet och folk som vill kasta ut alla födda utanför landets gränser. ”Det är en karg atmosfär. Åk inte dit, du blir inte välkomnad. Du gör bättre i att besöka andra länder, Norge är jättefint. Dyrt, men det är det värt. Åk dit istället.” säger jag och berättar om de hisnande bergen och de vackra fjorderna, valar och späckhuggare.

Tills i dag. Jag satt som bäst i gungstolen och läste om Fru Björks öden och äventyr som skrivits ner av Jonas Gardell. På sidorna 128 – 129 berättar hon för några italienska ungdomar om sitt hemland.
”Vatten, ni vet, vatten från himlen. Fast kallt. Brrr. I mitt land är det kallt förklarar hon och tänker på de ljumma svenska juninätterna.”
”Hon förklarar sitt lands eländiga kalla snö, och ingen förstår. Hon utelämnar de rena vattnen, den lummiga grönskan…”

Aldrig mer ska jag utelämna det vackra i vårt land. Varför behöver jag ens nämna de griniga människorna och folk som vill kasta ut utlänningar? Är det inte så mycket effektivare att dra hit jordens alla människor och låta dem uppleva vårt land, och dra sina egna slutsatser om folket? Jo, det är det banneme.
Jag sänder ett tack och ett leende till Jonas Gardell, och fortsätter läsa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ mig på instagram

Instagram

Det uppstod ett fel när bilder skulle hämtas från Instagram. Ett nytt försök kommer att göras om några minuter.

Fyll i din e-postadress och få ett meddelande varje gång jag uppderar bloggen. Så missar du ingenting.

Gör sällskap med 602 andra följare

%d bloggare gillar detta: