Min Projektion

några ord om världen runtomkring

Att ständigt vara vilse

Plötsligt kom jag att minnas den gången då vi skulle be Massoud ould Boulkheir om en intervju. Jag mötte Rabia vid marknaden, och tillsammans gick vi till Clinique där vi skulle möta hennes bror Ali som var på väg. Men Ali satt fast i trafiken och tiden tickade på.
”Vet du vart platsen är? Dit vi ska.” frågade jag Rabia för att i alla fall trösta mig med att vi visste vart vi var på väg, för en gångs skull.
”Ja, pappa sa att det är vid sjukhuset i Tavragh Zeina. Inte långt därifrån, där du bodde förut. Nära moskén.”
Det lugnade mitt hjärta för några sekunder, sen tittade jag på klockan igen. ”Vi ska vara där om fem minuter, vi kommer aldrig hinna. Vi är minst en kvart därifrån. Om han inte kommer om en minut så måste vi åka, vi får träffa honom där.” sa jag.
”Okej, du är chefen.” sa Rabia och ringde sin bror, som fortfarande satt fast. Hon sa åt honom att komma till moskén vid sjukhuset istället, och så hoppade vi in i en taxi.

Väl på området gick vi nerför gatan, hittade moskén och frågade människor som såg kunniga och politiska ut vart APP ligger. Ingen visste. En halvtimme efter vår uttalade tid med vicepresidenten ringde Ali och förklarade att han är i närheten av oss, och vi letade upp varandra. Frustrerade började vi fråga taxichaufförer som såg ut att inte vara spioner eller oppositionskritiska.
”Här kommer ingen att säga vart stället ligger, även om de mycket väl vet det, om de är emot oppositionen. Om de ogillar APP så vill de inte att någon ska hitta dit.” förklarade Rabia, och vi stod inför samma problem som tidigare dagar då vi letat efter antislavorganisationen SOS Esclavage och kvinnorättsorganisationen AFCF.

Det här är landet utan gatunamn. Alla adresser refererar istället till ett känt landmärke, till exempel bodde jag ”a cote hotel tfeila” (i området kring hotell tfeila). APP skulle ligga kring centralsjukhuset, men det var en gammal adress och ligger istället nu i närheten av den första presidentens hus.

Många kringelkrokar senare hade vi letat oss fram till en bank i andra änden av stadsdelen. En av vakterna utanför pekade uppför gatan och sa åt oss att svänga av vänster vid president Daddahs hus. Det tog en stund till. Men matta, törstiga och varma stod vi tillslut utanför dörren till oppositionspartiet APP, och efter några minuters väntan hade vi ett möte med vicepresidenten. Fyra dagar senare fick vi vår intervju, med parlamentschefen och ledaren av det största oppositionspartiet i Mauretanien: Massoud ould Boulkheir.

Allt är möjligt. Man måste bara hitta vägen dit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ mig på instagram

Instagram

Det uppstod ett fel när bilder skulle hämtas från Instagram. Ett nytt försök kommer att göras om några minuter.

Fyll i din e-postadress och få ett meddelande varje gång jag uppderar bloggen. Så missar du ingenting.

Gör sällskap med 602 andra följare

%d bloggare gillar detta: